För några dagar sedan skrev jag att jag inte hade några små barn längre. Idag hade vi grill kväll hemma hos oss.. med sambons syster med barn & sambo, å hans mamma & hennes sambo.
När det var dax för kusinerna (Felicias alltså) att åka hem kom hon och frågade om hon fick sova hos dom. Med en stor klump i bröstet svarade jag ja. Min käre sambo höll på att sätta i vrångstrupen!
Tillsaken hör att Felicia aldrig har sovit borta! Vi har aldrig behövt lämna bort henne och hon har aldrig innan frågat efter att sova borta. Men nu har hon blivit stor, så hon är hos kusinerna och sover över.
Stolt sprang hon in och packade ner kläder å två filmer(vilken mamma jag är hon glömde tandborsten) i sin väska med hjul på (som hon fick av mormor med sambo i julklapp) för den skulle hon packa i den dagen hon skulle sova borta.
Ännu stoltare drog hon sin väska över gården och gick och sa hej då nu reser jag bort å skrattade
Hon höll nästan på att ge oss en kram när hon gick.
Så nu sitter vi här hemma helt barnlediga för första gången på fyra år. Dom stora barnen är inte hemma dom heller.. sambon har gått och lagt sig han skall jobba imorgon. Men jag är inte det minsta trött, å dessutom har jag ju inget arbete att gå till längre :(
Undra om jag kommer att sova inatt?
Är ju beredd på att åka och hämta hem henne, tror att hon klarar detta galant. Men helt säker kan man ju inte vara.
2 kommentarer:
Ja det känns alltid konstigt när de tar de där första "egna" stegen!
Man inser ju liksom att mammarollen förändras...men tag tillvara och njut...du behöver egen tid också! Men visst svider det lite i modershjärtat ;)
Kramen.
Hej i värmen :) Här är en till som smälter bort.. Det är inte ofta man längtar efter regn :P
Visst är det jobbigt när ens små plötsligt gör ngt sånt här.. Det är en sån förändring, och ett sånt bevis på att de blir större och självständigare.. Får ens mammahjärta att gråta en skvätt helt klart :/
*kramar om*
Skicka en kommentar