Idag kom papprerna ang. våran ponny, försäkringsbolaget godkände en avlivning. Skönt blev min reaktion först. Ringde och pratade med han som skall ta hand om honom. Ringde sedan våran veterinär och hovslagare för att av boka nästa besök, då kom tårarna..
Gick här hemma och hade kramp i magen, hur skall Sophia reagera, det är ju trots allt hennes ponny.
Hon kom hem stressad efter en jobb dag, jag berättade att papprerna kommit. Vad sa dom???
Jag berättade och hon svarar, bra då slipper han ha ont längre.
Javisst hon har ju rätt, men avskedsdagen blir inge rolig..
Jag vet att jag oroar mig för mycket många gånger. Men det är väl bara för att man vill skydda.
1 kommentar:
Vad bra! Vad skönt! Eller vad synd & tråkigt!
Här kan man svara på många olika sätt.
Det jag menar är att det är skönt att veta att eran Lord inte behöver lida mer.
Och vad skönt att ni äntligen vet vad som händer.
Vad skönt att ni nu kan tänka framåt.
Men det värker i mitt hjärta då jag vet att det är svårt för er. Önskar verkligen att man kunde säga eller göra något som gjorde det hela lättare för er.
Det enda jag kan säga är att jag finns här!!!
Som mamma vill man skydda sina barn mot allt tråkigt, ont & ledsamt.
Som vän vill man finnas när man behövs...
Kraaaaaaammmm
Skicka en kommentar