Började dagen kl,07 med att skaka som ett asplöv. Skulle ringa sambon, det tog sin lilla tid. Skakade så att jag kom åt alla knappar, och genast bläddrade den lilla mobilen iväg i telefonboken. Att man aldrig kan lägga telefon numret på minnet, I huvudet istället för i mobilen. Nåja efter några försök kom jag rätt. Att höra hans röst gjorde mig lite lugnare. Skakade bara som ett halvt asplöv...
När jag väl var på sjukhuset(9,30) och blev invisad till ett rum. Då brast det. Tårarna sprutade och jag skakade värre än någonsin, blev illamående. En läkare kom och tittade och sa det är bäst att operera bort hela den säcken. Annars kommer det tillbaka. Nej tack det vill jag inte. Det slutade med att den snälla sköterskan Emlade mig. Passade ju bra, för läkaren (som skulle operera mig)var på en akut operation. Nu var dags för mig igen in på rummet, då var alla läkare upptagna. Så jag satte mig i väntrummet igen. (Inne på rummet känner man ju sig sjuk så där går inte sitta.) Tillslut ropade hon på mig igen(kl,11,30), är du säker nu sa jag och skrattade. Ja helt säker sa hon och skrattade. Jag har haffat en annan läkare, så du slipper vänta längre nu.
Som vanligt när det var dags för sprutan, påminde syster mig om att andas. Tänk att det skall vara så svårt att komma ihåg...det är ju något som fungerar så bra annars.)
Läkare han pratade om allt oavbrutet. Några roliga kommentarer kom emellanåt oxå. Schysst jag som inte fick skratta eller röra mig. Men det fick mig till att inte tänka så mycket på vad han gjorde.. Sex stygn lyckades han få dit.. SKÖNT att det är över.. När läkaren skulle gå ut frågade han om jag hade skavsår i öronen??
-Nej, nej jag har en treåring hemma som pratar oavbrutet så jag är van. Han skrattade gott tog i hand och gick ut. Även sköterskan gick ut en snabb sväng.
Kvar låg jag och kände hur jag börja frysa och få en fruktansvärd huvudvärk. När hon kom in igen skakade jag så jag höll på att trilla av britsen. Oj, fryser du?? Jjjaa, fick jag skakat fram. Skall bara tvätta av dig och plåstra om dig. Så kan du ta på dig. Javisst helt okej. Men hon glömde säga att det skulle bli ännu kallare när hon tvätta. Nu kan ni ju tänka er själva hur mycket jag frös...
Det var skönt att få på sig kläder.. & lite snällt be om huvudvärkstabletter. Jaha stygnen skall tas om 12 dagar... Alltså bara dusch framsidan igen. Jisses min rygg kommer vara super skiten...
Jaha, och hur känns det nu då undrar ni nog?!
Jo tack, bedövningen har börjat släppa och det gör j*****t ont...
Men det är bara till att bita ihop och knapra panodil... Just nu vill jag bara lägga mig, hur det nu skall gå med en stor klump på ryggen. )Ett bandage som skall sitta tills imorgon för att stoppa blödningen. )
Funderar på att sitta upp och sova inatt?!!
4 kommentarer:
Men nu är det gjort! Så klart det tar på krafterna! Men du var superduktig! Vila så gott du kan!
Tycker så synd om dej!!! Men nu får vi verkligen hoppas att det här var sista gången du behövde utstå detta! Och att Panodilen hjälper och att läkningen går bra och det ena med det tredje! :-)
Krya på dej!!!
Så skönt att det över och att Du KLARADE av det!!
Du var jätteduktig, men skit att Du skulle behöva vänta så länge.
Hoppas Du kan sova inatt!
Stora Kramen //annette
Lilla vännen vad du får gå igenom otrevliga saker. Men nu är det över. kram
Skicka en kommentar