onsdag 15 oktober 2008

VARNING långt....


Vågar snart inte skriva om vardagen. Igår satt jag i soffan och vänta på att House skulle börja. Hade precis dragit på mig mysbyxor när mobilen ringer. En vän i från Svenljunga ringer och berättar att Sophia är på väg med ambulans till Skene lasarett. (hon skall ringa till dom om det händer henne något då dom har ca 15min till hennes skola och jag har ca 60min)
*
Snacka om att bli skakig. Allt jag fick reda på var att hon hade spelat basket när hon fick.jätte ont i höger sida, svårt att andas, och inte kunde prata. Snacka om att mitt hjärta slog tre dubbelt.
*
Kastade på mig ett par jeans, Sprang ut till bilen och åkte. Väl framme i Skene efter en evighet.. Så skulle jag ta mig in på akuten. Det fanns flera ringklockor på utsidan så jag tryckte på en UTAN att läsa. Jag lyckades ta AKUT knappen så jag satte igång ett jätte larm!! Oops vad dom kom springande flera stycken. Gissa om dom såg förvånade ut när dom fick se mig och jag frågar efter Sophia!!
*
In på rummet där har hon en underbar kompis med sig från skolan och mina goda vänner. (Dom kom dit samtidigt som ambulansen) Såg min "lilla tjej" ligga där och vässa när hon försökte få luft. Med block och penna för att kunna kommunicera.
Läkaren kom in och han fattade nog inte riktigt vad hon hade råkat ut för, eller att hon gick i skolan i Sätila och inte bodde hemma. Han svamlade mycket. Det vi fatta var att han ville transportera henne till Borås. NEJ, tack Östra närmare för mig att pendla till...
*
När jag skulle gå ut för att ringa så bad sköterskorna mig att trycka på den andra knappen när jag ville in!! Förlåt!!
*
Hon fick cortison, sen ringde läkaren östra och ambulans. In kommer samma tjejer som kört in henne till Skene.
-Tjena Sophia kommer du ihåg oss?? nu skall vi resa ihop igen är det ok.
Sophia börjar skratta eller ja försökte.. och nickade till svar.
*
Okej nu satte vi oss i bilen igen (mormor var med), körde kompisen till skolan. Där jag även hämtade upp Fias data och lite kläder. Jag lovar att denna turen var betydligt lugnare.
*
Väl framme på Östra där hade dom tagit hand om henne och gett henne ett rum mitt emot expeditionen så dom hade full koll på henne. Nu fick hon även syrgas. Hon lät som om hon hade ett kraftigt krupp anfall....
klockan 02 kom kirurgen in och undersökte henne och beställde massa prover och röntgen. Sen fick vi vänta tills kl 04,15 innan medicin läkaren kom. Nu sov Fia gott. Ingen visste vad det var, dom besluta sig för att lägga in henne. Så kl 05 lämna jag Östra för att åka hem.
*
Alla sköterskor och läkare var helt underbara på Akuten dom bjöd på kaffe och skämta med oss. Men vissade även ömhet. Dom var helt otroliga..
*
Väl hemma runt kl05,30 fixa kaffe sen en dusch ringde och kolla hur hon mådde Hon sov lugnt hon har inte ont enl pulsen blev svaret. Andades ut lite och kände mig genast mindre stressad. Väckte sambon och Felicia vid halv sju. Lämna Felicia hos dagmamman och åkte till Östra igen. När jag kom in till Fia så sov hon jätte gott. Hon hade nu gått över till normal färg i ansiktet istället för den vit/grå/gröna hon hade under natten.
*
Ronden kom in och väckte henne vid kvart över nio. Då hade stackarn bara sovit sen kl05. Det borde ju vara förbjudet att väcka folk som haft så ont...när man sovit fyra timmar..
Han tyckte att hon skulle upp och äta frukost och röra på sig för att sen åka hem. Dom vet inte vad detta är. Men troligtvis så är det en rejäl sträckning av musklerna vid revbenen. (kanske för några dagar sen.) Dom tog väldigt mycket prover på bla lever, njure, blodproppar i lungorna, röntgat lungor och revben.
*
Litar på läkarna trots utebliven diagnos. (ibland finns ingen förklaring)
Han beordrade Ipren och panodil, och vila resten av veckan. Ingen skola. Det är nog det hon är mest irriterad över skolförbud Och dessutom RIDFÖRBUD.
*
Tror ni han låg högt ikurs?!??
*
jag fick ett papper i handen där han intygar för F-kassan att jag måste vara hemma och vårda henne resten av veckan.
*
Nu är hon alltså hemma och har ont, men är otroligt nog på gott humör ändå.
*
Om ni tycker att jag har skrivit flummigt så beror det nog på att jag gick upp kl.6,45 i Tisdags och nu är det onsdag och kl är 17,10 och jag har sovit fem minuter.
*
Har planer på att kolla på Grace ikväll undra om min kropp har samma planer för kvällen???

8 kommentarer:

Anonym sa...

Men kära tider!!!

Förstår att du blev RÄDD...!!! Vem hade inte blivit det???

Tur att ni alla blev så väl omhändertagna, iallafall - och hoppas att detta INTE händer igen!!!

Hoppas hon kryar på sej snabbt - hästen längtar säkert lika mycket efter henne som hon efter den! :-)

SaPhiCa sa...

Kram till er vännen!

Anonym sa...

Åh, herre min je! Fick nästan stora darren själv när jag läste inlägget! Hoppas hon mår bättre nu!
Styrkekramar till henne o dig!!

Har inte hunnit med nästan nånting sen jag talte om mitt cellprov på bloggen! Otrolig vad snälla alla är!

Attans vilken fin ljuslykta du har på väggen! Aldrig sett en sån tidigare!
Ha en bra kväll, om du kan!

annette sa...

Jösses så det kan bli ibland, fy så jobbigt för Dej att köra den första resan, tror egentligen inte man skall köra bil då, men vad gör man?
Så skönt att det vände och att Du får vara hemma och ta hand om henne resten av veckan!

Stora Kramen //annette

zαnуα ♥ sa...

nämen herregud... Nu får ni sluta sprinag åp sjukhusen hela tiden :( Stackars stackars Fia (och hennes mamma)Jag blev aldleles kall när jag började läsa ditt inlägg här... Hoppas hon mår bättre nu. Hälsa henne så gott!
*massa kramar*

Anonym sa...

Tack för era kramar och omtänksamhet. Det är väldigt skönt att ha henne hemma. Hon har naturligtvis jätte ont fortfarande. Men hon kan prata mer å mer och andningen fungerar bra,förutom när hon reser sig eller när det gör som ondast. Hon har en liten Ipren gubbe som springer efter henne hela dagarna.. Så vi är två som har koll på henne hihi.. Paula

Anonym sa...

oj, vad jobbigt. Vilken otur att allt ska hända din familj jämt!
kram maria

Sarah sa...

Oj oj oj Paula! Vilken skräck!!! Tänk ändå att sjukvården kan vara bra ändå, jag har många gånger tvivlat på de men när det väl gäller så kan de hand om oss. Hoppas hon kryar på sig!!! Kram plus