Sorlig dag

Usch och fy och blääää men nu är det gjort.. Nu är han i Trappalanda och leker med våra ponnier.

För 5½år sedan föddes en liten fölunge, han tog ett kliv rakt in i mitt hjärta. (Vi hade precis flyttat dit med Fias ponny. ) Mycket svett, tårar, skratt och trötthet har vi genomgått "bebis" jag & hans ägare. Bebis har jag kallat honom ända sedan han föddes. Ganska kul att se folks min när dom har hört talas om bebis Så kommer det en stor ståtlig häst på ca 175cm... (oj nu rinner tårarna)

Han var en speciell liten herre. Visste precis vad han ville eller inte ville. När han fortfarande var hingst. Som en gång dom ringde från stallet och inte fick ut honom (ägaren var på semester därför ringde dom mig) åkte dit tog på grimskaft och gick. När vi var halvägs framme så reste han sig på bakbenen och slog med framhovarna. -NEJ kom ifrån mig. Han testade några gånger till men jag backade inte och blev bara arg. Så tillslut gav han sig...

Den lille herren har som sagt testat och testat och åter igen testat mig åtskilliga gånger.. Vet inte hur många gånger jag har varit såååå trött på honom.... Minst lika många gånger har jag frågat om jag får köpa honom. Historien om honom kan göras jäätte lååång. (Mera kanske kommer en annan gång)

Idag var det alltså dags för honom att avsluta sina dagar pga. en skada som ägaren har kämpat med i ca 1½år. Som inte blev bättre. Så veterinärerna dömde ut honom.

För mig och även för ägaren var det en självklarhet att jag skulle hålla honom.

Jag har inte ont utav det..( missuppfatta mig rätt!?!) Klart jag blir ledsen men först när hästarna är borta och inte märker något. Då kan jag gråta...